Jag har en vaxdocka i mitt vardagsrum i naturlig storlek som föreställer Rob Lowe. Jag vann den i Havanna. En sjöman i för korta shorts förlorade den till mig när vi spelade Carambole. Det var nästan hjärtskärande att ta den ifrån honom, men regler är regler. Jag kunde inte förstå varför han satsade den. Än mindre varför han hade Rob Lowe i vax med sig in i biljardhallen den där eftermiddagen.
Jag var där med Helena. Det var hennes dröm att resa dit och jag ville försöka vara en del av hennes drömmar. Så jag köpte två biljetter. Första kvällen på hotellrummet låg vi med varandra och stirrade in den brummande takfläkten efteråt. Jag visste att det var sista gången jag var inne i henne. Jag ville inte det längre.
Nästa morgon. Vi åt frukost på hotellet. Jag noterade en servitör som glodde på mig. Bestämde mig för att han skulle få mig i varuhissen. Låtsades behöva gå på toaletten. Servitören följde efter. Han fick av mig bomullsbyxorna inne i hissen och jag tog emot honom. Jag har aldrig känt en sådan smärta någonsin förut i hela mitt liv. När jag kom tillbaka hade Helena avslutat kaffet. Hon frågade om jag var redo för att upptäcka staden. Herregud, jag kunde inte gå en meter.
I bukten låg ett rostigt lastfartyg för ankar. Vi tog en taxi ut till havet och Helena fick gå ner till stranden själv. Jag satte mig vid en trottoarservering och drack starkt kaffe och rökte cigaretter. Överallt fanns det ögon att möta.
Helena tog god tid på sig och jag hittade biljardsalongen. Gick in. Ett stort rum fyllt av bord med gröna mattor. Nästan ingen i lokalen. Trötta klonkanden när två biljardklot stötte emot varandra. Jag tänkte att det var bäst att dansa nära utgången. Om någon nu skulle bjuda upp till dans. Och det gjorde sjömannen med de för korta byxorna. Han ville också ha mig men jag visste att jag inte skulle kunna ta något mer. Därför spelade vi bara biljard. Och jag vann dockan.
Helena och jag pratade inte många ord med varandra på resten av resan. Rob Lowe, Helena och jag delade hotellrum men det var också allt. På kvällarna gick jag ut. Helena och Rob stannade på rummet. Efter en vecka flög vi tillbaka. Rob i lastutrymmet på planet.
Servitören gav mig syfilis. Min hjärna fräter sönder. Men jag kommer att dö lycklig. Rob kommer på begravningen. Det är det enda som betyder något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar