Det gäller att hålla hela vägen

Av någon helt bisarr anledning så får Greger hugg nere på Riche, visar det sig.

"Vi åkte hem till henne" säger Greger med rödsprakande ögon.

Han luktar sprit och bensin och gammalt rakvatten. Vi äter en middag ihop på Tranan. Servitören ville knappt släppa in oss när han fick syn på Greger, men han kunde inte neka en stammis. Vi blev placerade så långt ifrån alla andra som möjligt i lokalen. Jag föreslog att vi skulle få ett bord ute i köket bland kockarna. Halvt på skämt. Servitören såg ut att överväga förslaget för ett ögonblick.

"Hon var het och försökte få av mig brallorna redan ute i hallen och jag är ju inte den som är den så jag hjälpte henne på traven" fortsätter Greger.

Det är ett mysterium att han kan lassa in risotto och skaldjur dagen efter en sådan praktfylla som det måste ha varit igår.

"Problemet var bara att jag var fruktansvärt skitnödig. Jag hade hållt mig inne på Riche i flera timmar och sen höll jag mig i taxin hem till henne också."

"Let´s keep it positive" försöker jag men Greger förstår inte engelska.

"Så jag står i hennes hall med byxorna nere vid skorna och hon ska precis gå ner på mig när hon får syn på mina kalsonger. Det är en fartrand i kalsongerna."

"Du kunde inte hålla tätt?"

"Tydligen inte. Så hon ville slänga ut mig. Med all rätt kan man väl säga. Fast jag försökte övertala henne."

"Hur då?"

"Jag sa att hon inte skulle ta det personligt. Det var inte så allvarligt. Jag tyckte hon skulle se fartranden som ett fashionstatement."

"Skål för dig Greger" säger jag.

"Folk är så kräsna när de börjar komma upp i åren. Lite skit har väl ingen dött av."