Sparlåga

Vi går i tystnad under träden. Stannar framför graven. Lägger ner en krans. Tittar upp mot Vintergatan. Jag ser Lenas adamsäpple röra sig upp och ner när hon sväljer. Kylan i mörkret på Skogskyrkogården är överväldigande. Vi kan inte stanna länge.

Du bad Lena specifikt att aldrig bli förälskad i dig. Lena sa att det var ett fult trick. Men tydligen menade du allvar med vad du sa. Hon berättade hur ni spelade funkmattor på kontoret när alla hade gått hem. Andades på balkongen. Längtade ut. Hon sa att du var annorlunda och jag svarade det är bra, Lena. Det kanske räcker.

Jag sätter nyckeln i låset och startar upp motorn. Vi åker på Nynäsvägen in mot stan igen och Lena vill inte prata. Hon ser ut som att hon tänker tiga länge framöver. Men när jag stannar bilen på Skanstull vill hon inte hoppa ur. Så vi sitter där bredvid varandra, som fiskar i ett akvarium och tittar ut på människorna med sina shoppingkassar.

Jag orkar inte öppna dörren, säger Lena. Jag orkar inte gå ut till de andra längre. Jag är inte samma person nu när han är borta. Jag tänker inte säga att det går över. Även om det är sant. Lena kommer bara att gå på autopilot ett tag framöver. Det tar tid men till sist går det sin väg. När hennes kropp är redo kommer hon att skaka det av sig.

Till sist är jag ensam i bilen och rullar längs Götgatan. Blir stående i ett rödljus. Strömmen av människor framför bilen. Mina ögon möter en pojkes som håller en kvinna i handen. Han sträcker ut tungan åt mig och jag förstår honom nästan. När ljuset slår om till grönt så vill inte bilen starta. Någon tutar bakom mig.

Jag står mitt i gatan och ser bärgningsbilen släpa iväg med bilen. Tänker att den har gjort sitt. Vandrar över till andra sidan och ner i tunnelbanan. Tågen går bara sporadiskt för det har skett en olycka på gröna linjen. Någon har hoppat ner på spåret. Nu får någon annan plocka upp resterna.

Du sa en sak till Lena innan du försvann. Hon återkommer till det hela tiden när vi pratar med varandra. Du sa: Lova att du blir allt det du föresätter dig. Det låter kanske som den enklaste sak i världen och det är det också. Jag tänker på dina ord. Tänker att du var ett jävla arsle.

Och inser att jag har gått på sparlåga i hela mitt liv.