Erik väntar på Tranan. Jag är tio minuter försenad.
”Det är säkert två år sedan vi var här senast” säger han. ”Och så är du sen.”
”Har du beställt?”
Erik nickar. Vi får in sallad och vin. Han ser trött ut. Jag kommenterar det.
”Jag har alltid varit en missbrukare. Har det i mig. Genom åren har jag missbrukat en mängd olika saker:
Sprit. Mat. Kvinnor. Kläder. Så självklart är jag trött.”
”Okej. Jag vet det. Jag förstår det, nu när du säger det. Du har genen. Så vad missbrukar du just nu då?”
”Sport.”
”Du menar att du sitter uppe hela nätterna och glor på sport?”
”Nej. Jag utövar sport. Springer. Klättar. Lyfter skrot.”
”Det låter ju ändå rätt sunt.”
”Ja tack och lov använder jag missbrukargenen på rätt sätt för tillfället. Jag är glad för varje dag som det är på det viset.”
”Runt hörnet väntar säkert tyngre saker.”
”Det gör det alltid” säger Erik.
Vi sitter tysta en stund. Sedan kommer maten. Jag får Moules och Erik får Biff Rydberg, råraka, sex ostron, en ny karaff rödvin, extra pommes frites och en stor sallad.
”Jag bad om att få in allt samtidigt” säger han. ”Älskar när det är mycket mat på bordet.”
”Missbrukargenen, säger du. Du har den under kontroll alltså.”
”Det är bara för att jag tränar så hårt som jag kan äta så här. Det förstår du väl?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar