Camus Främlingen

Främlingen var den första boken som fullständigt golvade mig. Jag räknar inte in mina Charles Bukowski-excesser, mina somrar som femtonåring i Ulf Lundells sällskap vid havet i Falkenberg, eller ens Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien (som tog mig hårt och som jag vet att jag måste läsa om snart). Alla de där böckerna, eskapismen hos John Fante, svärtan hos Faulkner osv osv, ingenting var i närheten av Främlingen av Camus.

Simon och jag läste den sida vid sida uppe i bergen i Nepal. Vi låg på femtusen meters höjd och läste högt för varandra på kvällarna, utmattade efter en hel dags vandring.

"Är det språket eller är det bara höjdsjuka jag känner?" frågade jag honom.

"Det är nog den där jävla boken" svarade Simon. "Den är ju som en slägga rakt i ansiktet."

Resten av den resan gick ut på att förklara för Simon varför det inte var lönt att ens någonsin försöka skriva egna böcker. Främlingen var ju redan skriven. Och så kan man ju tänka om man vill. Eller så låter man det vara.

Sedan gick jag en kurs i skrivande och gick fullständigt vilse i en massa onödig poesi och dramatik och det tog mig flera år att skaka av mig den skiten, som inte gav mig ett smack. Återigen var det Maz som räddade mig och drog mig upp ur omskrivningsträsket, där ingen mening är längre än fyra ord och ingenting betyder vad man tror att det ska göra. Jag blev satt på rock-rehab och det tackar jag Malte för idag.

Från ingenstans börjar jag nu tänka på en kille i Halmstad som jag har glömt namnet på. Hans högsta önskan var att starta ett speedmetal-band med dubbla baskaggar.

"Varför dubbla baskaggar?" frågade jag.

"Det känns som att allt bara går snabbare då. Och jag behöver snabbare. Den här stan är för långsam."

Han skrev av fraser från sina skivkonvolut med Anthrax och Slayer och blandade bara runt orden och satte ihop dem till nya meningar som han kunde sjunga med sitt band. Ingen hörde ändå ett ord och även om vi hade gjort det; jag vet inte. Det var okej. Det var dubbla baskaggar.

Om jag någonsin träffar honom igen, ska jag tipsa honom om Främlingen, om han inte redan har läst den. Jag fick rock-rehab. Han kan få litteratur-rehab.