En kvinna i min ålder kommer in på Seven Eleven. Hennes ögon. Så trötta. Jag förstår att hon har sovit utomhus i natt. Det sitter löv och kvistar klistrade mot hennes rygg och hon luktar illa, mögel, förmultning.
Han bakom kassan häller upp en kaffe åt henne. Hon tar den och ställer sig bredvid mig. Vi står där, stirrar ut genom glasrutan, på Sveavägen. Jag skäms för min Pradakostym. Varför valde jag den just idag?
Mitt största problem i går, var om jag skulle börja läsa Patricia Highsmith eller Bret Easton Ellis, nu när jag börjar bli sugen på en bok igen. Jag sköt upp det beslutet och somnade istället. Det är september nu. Hon har ingen jacka. Även om de andra uteliggarna lämnar henne ifred så kommer inte kylan att göra det.
Z skickar ett mess. The Hold Steady kommer till Stockholm!
Jag avslutar min kaffe och hoppar upp på cykeln. Bilarna. Caféerna som precis ska öppna. Hundägarna som gör morgonpromenad. Den sista kroggästen som försöker hitta en taxi. Allt är som vanligt. Så här är det varje morgon.
Svarar henne när jag står vid ett rödlyse. Jag vill inte gå. Hold Steady känns länge sedan.
Det mesta känns länge sedan. Det blir fort länge sedan, vad jag än gör.
Vilka kontraster, pradakostym och förmultnande löv. Hoppas hon klarar sig.
SvaraRadera