Kackerlacka

Pengarna är slut. Det är söndag morgon och jag har ingen frukost. I skafferiet har jag cornflakes, mjöl och inte så mycket mer. I kylen; filmjölk.

Jag skickar ett mess till min förläggare. Nu svälter jag. Precis som du vill ha det.

Går ut på balkongen och synar kastanjeträdet som står utanför. Funderar på att klättra upp i det och plocka ner de taggiga gröna bollarna. Steka dem i stekpannan till frukost. Telefonen piper till.

Det är ditt eget fel. Du kunde ha skrivit en kioskvältare. Men du skrev en bok om ett rockband på nittiotalet, där du hänger ut en massa människor som finns på rikigt och så kryddade du det hela med en trasig kärlekshistoria. Herregud.

Jag inser att Pamela, min förläggare, inte kommer hjälpa mig med födan. Det låter från skafferiet. Det rör på sig därinne. Jag öppnar dörren. Ett par kackerlackor rasslar iväg och gömmer sig i skuggorna. Jag hade hoppats på att slippa det här.

Stänger försiktigt dörren. Det blir lugnt. Kackerlackorna vågar sig fram igen. Jag har ett durkslag i handen. Sliter snabbt upp dörren och kackerlackorna hinner inte undan. Jag lägger durkslaget över dem. Fångst.

Plockar fram en stavmixer. Tar det sista av filmjölken och häller upp i en plastbytta. Sedan en tidning in mellan skafferihyllan och durkslaget, så att kackerlackorna inte kan smita. Lyfter ut alltihop till diskbänken. Lyfter på durkslaget och krossar kackerlackorna. Slänger ner de döda kropparna i filmjölken och mixar allt med stavmixern. Dricker smoothie. Skickar ett mess till min förläggare.

Nu äter jag limboorganismer.

Pamela svarar mig.

Jag vet inte vad det betyder. Men jag sätter in femhundra i morgon.