"Hur är det?", frågade Samuel efter en stund. Han hade satt sig ner och betraktat Philip som fortfarande stod och såg sig omkring. "Du ser lite spänd ut"
Philip såg på honom genom solglasögonen, som han hade på sig, trots att molnen hade legat som en slöja över himlen i flera veckor.
"Jag har inte ätit på tre dagar och inte haft sex på fyra. You do the math" sa Phlip och tog av sig kavajen.
"Och du är förstås ute och i Hagaparken och springer som en galning ändå?"
"Tror du att Norén hoppade över en löprunda bara för att han var olycklig?"
"Det hände, ja."
"Jag har ingen energi till några ambitioner, och ambition är visserligen bättre än disciplin, men disciplin är i alla fall bättre än ingenting" fortsatte Philip.
"Då antar jag att du har nått ditt viktmål nu?"
Philip satte sig ner och tog av sig solglasögonen och gav Samuel en snabb blick, bara för att direkt sätta på sig dem igen och fortsätta: "Den här nya kroppen får mig att känna mig exponerad. Folk ger mig blickar, men jag har ingen självkänsla att fånga upp dem med. Det känns som att de vill ha något av mig."
"Jag tror att jag vet vad det är de vill ha" sa Samuel.
"Du pratar om välgörenhet" utbrast Philip.
Samuel log och slog ut med armarna: "Bingo"
"Intriger är en primitiv vulgaritet i litteraturen" sa Philip kallt, som att han bara återgav något han memorerat från en bok.
"Det där tror jag inte en sekund på" sa Samuel. "Och dessutom, det här är väl inte litteratur?"
"Är det inte?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar