Hur kan jag täppa till truten på böneutroparen utan att få hela Marrakech på mig? Är det okej att proppa igen deras högtalarsystem med bananer inköpta på den lokala basaren? Klockan är strax efter fem i gryningen och inte ens skoputsarna har vaknat ännu.
Jag hyr ett rum högst upp i ett förfallet fyravåningshus på piratgatan med utsikt över torget och gatuförsäljarna. Det är svårt att orientera sig i staden, vars gränder inte är byggda enligt någon logik över huvudtaget. Det är liksom meningen att man ska förvirra sig längre och längre in i labyrinten och behöva hyra en guide tillbaka till en gatukorsning som går att känna igen.
Jag har fått sällskap av Paul från Australien, vi började prata med varandra nere på caféet igår kväll och han visade sig vara en trasig människa som har varit ute i världen ett par år nu utan att höra av sig hem. Tydligen så tror hans släkt att han är död. Han vill ha det så. Han skrattar gott åt skämtet som han planerar; att bara dyka upp på sin systers bröllop oanmäld och ta över hela föreställningen. Stjäla hennes stora dag ifrån henne. Sätta sig vid ett bord med en flaska cognac och dra historier från sina resor och få alla att lyssna.
Paul är inte klok i huvudet men han fascinerar mig och jag kan inte låta bli att fråga honom frågor. Om länderna han har besökt. Om varför han reser på tre olika pass. Om det djupa skärsåret som sträcker sig över vänstra kinden och ner på halsen.
Tillsammans beställde vi in couscous och kyckling. Han hade en fickplunta med dålig sprit som vi delade på. Jag tillät mig själv att tappa kontrollen. Tell him a little bit but not too much, som Talking Heads sjöng. Senare gick vi upp på ett hustak med utsikt över staden och satte oss på kanten och dinglade med benen. Jag rullade ett par joints och vi blev sittande där. Stirrade på månskäran som hängde över oss.
Här i gryningen ligger jag och vrider mig bland lakanen i min enkla säng. Böneutroparen har verkligen bestämt sig för att väcka hela världen. Jag kliver upp och tittar ut genom min lilla fönsterglugg. Minareter. Himlen är rosa och vit. Duvor som flyger i stora flockar och letar efter överbliven mat nere på trottoarerna.
Jag får på mig tunna byxor och en bomullsskjorta och går ner för trapporna. Kommer ut på gatan som fortfarande ligger i skugga. Den här dagen ska precis till att börja. Jag vinkar till barberaren på andra sidan gatan som vill ha in mig till sin salong för en rakning. Det är okej. Han lägger varma handdukar på mitt ansikte och pratar om revolutionen som måste komma även hit. Hela mellanöstern kokar. Han frustar när han berättar om det känns att leva under en regim som förtrycker. Sedan rakar han mig med sin kniv utan att skära mig det minsta.
Med mjukt renrakat ansikte går jag längre in i gränderna. Det spelar ingen roll vart. Idag är en bra dag att försvinna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar