Skivbolaget fick hyra oss en ny buss och instrument. Snöovädret låg kvar över Sverige så tre personer stod och förmanande oss när vi hoppade in i bussen och tjatade om vikten av att hålla hastigheten.
”Häng med till Borås” sa jag till skivbolagsfolket, ”hoppa in bara, så kan ni själva kontrollera hastigheten.”
Fast det var det ingen som ville. Så åkte vi. Jag mörkade bakfyllan så gott jag kunde, men efter två mil så mådde jag fruktansvärt illa och var tvingad att stanna vid vägkanten och hoppa ur och tömma magsäcken. Vidar hoppade över på förarplats och så gjorde samma sak igen; han fick övningsköra. Jag satte mig bakom Vidar och skällde ut de andra i bandet.
”Nu är det fan dags att ni skaffar körkort. Allihop!”
”Kan vi inte bara sälja en miljon skivor och ha någon som kör bussen?” frågade Morgan.
”Gå och lägg dig tidigare. Var rädd om ditt dockansikte” sa Fredrik.
Vi kom fram till Borås, stuvade upp instrumenten på scenen där vi skulle spela och satte oss i baren för att få lite mat. Vidar skruvade oroligt på sig.
”Jag sa till speciellt om vegetariskt” viskade han till oss andra.
”Va? När gjorde du det?” frågade jag.
”Jag ringde hit igår, fick prata med kocken, gav honom instruktioner.”
Maten kom in. Köttgryta till alla. Inget annat. Vidar suckade tungt. Servitören uppfattade sucken och kom tillbaka till bordet.
”Ursäkta” sa han, ”jag är vegetarian.”
”Det här är den maten som finns. Ingen har sagt något om att han är vegetarian.”
”Jag ringde hit och sa det igår” försökte Vidar.
”Det har vi inte uppfattat. Du kanske ringde fel. Är du säker på att du ringde hit?”
”JA VAD I HELVETE JAG ÄR HELT JÄVLA SÄKER.”
”Du får peta bort köttet ur grytan.”
Det som blev kvar när man petade bort köttet var köttspadet.
”Vidar, du kanske ska be om en sked?” sa jag.
I övrigt så gjorde vi spelningen helt odramatiskt och gick sen och la oss i mjuka hotellsängar. Ingen orkade dra igång en fest igen; jag drack fyra Ramlösa i minibaren och somnade till CNN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar