Brudmagneten

Vi fick alltså inget kontrakt med Dreamworks, men istället kontaktade ett japanskt skivbolag oss genom vårt svenska bolag och erbjöd oss ett licenskontrakt. De ville ge ut skivan i Japan och det kändes ju som plåster på såren.

”Inga showcase, inga gubbar som ska flyga över och sen vänta och se?” frågade Fredrik.

”Nej inget sånt” sa Bianca. ”De ger ut skivan precis som den är. Ni får göra ett nytt skivomslag och spela in två bonusspår som inte finns på originalutgåvan.”

”Då så” sa Fredrik. ”Även om vi inte tjänar en spänn så gör vi det så klart.”

”Vem har sagt nåt om att inte tjäna en spänn?” frågade Bianca. ”Ni får varsin klumpsumma i handen och procent på försäljningen och de kommer att flyga över er för en turné senare i år också.”

”Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg, aha” sjöng Morgan och gjorde V-tecknet.

”Ni måste börja jobba med lite seriöst folk nu” sa Bianca. ”Inga mer husets ljudtekniker. Ni måste repa in en riktig scenshow för japanerna är benhårda på tiderna. Ni måste spela sjuttio minuter varje kväll, minst.”

Sjuttio minuter kändes som en ocean av tid. Och det var det ju. I alla fall om man var ett band med en trettioniominuters skiva i bagaget och inget mer.

”Okej okej” sa Morgan, ”jag går hem och skriver lite låtar. När åker vi?”

”Troligen i höst” svarade Bianca. ”Vi måste skriva på kontraktet först, sen ska de släppa skivan.”

Så det var långt kvar till Japan. Först skulle vi göra en bunt spelningar runt om i Danmark med Teddybears och när sommaren kom hade vi festivalerna i Sverige. Men det skulle bli ett fint år, kändes det som. Bianca hade bokat upp en ljudkille till oss som hon tyckte vi skulle jobba med.

”Han heter Henrik och har sett det mesta” sa Bianca.

Vi träffade honom på Café Soda en eftermiddag. Rynkorna i hans ansikte ljög inte; han måste ha sett en del bedrövelser för att kunna se så fårad ut. Vindpinad, med kritvitt hår och kritvitt skägg.

”Det här” sa han och pekade på sitt hår, ”är bara grå tinningars charm.”

”Jag ser inte tinningarna för allt det gråa” sa Morgan.

”En sak ska du veta” fortsatte Henrik, ”jag är en riktig brudmagnet.”

”Okej. No offence.”

”Jag har åtta barn med tio kvinnor” sa han sedan.

Jag har fortfarande inte lyckats räkna ut hur det där hänger ihop.