onsdag 24 november 2010

Kom ihåg en sak: det kan alltid bli bättre

”Det är som att ha tolv rätt på tipset” säger lillebror. ”Man borde vara glad men det är man inte”.

”Det beror väl sig på vad utdelningen är” säger Fanny och drar på sig sina höga stövlar som är omöjliga att ignorera.

Två saker har hänt lillebror idag: Han har fått jobb som flyttgubbe och han har fått skivkontrakt. Vi runt omkring gratulerar honom eftersom han ska få spela in en skiva med sitt band. Själv bekymrar han sig mest för hur mycket en tvättmaskin väger.

”Jag ska alltså leka rockstjärna på helgerna och bära köksbord och bokhyllor till vardags” konstaterar han gnälligt.

”Jag är strax tillbaka” säger Fanny och går ut för att köpa cigaretter. Jag antar en faderlig uppsyn och försöker tala lillebror till rätta.

”Kommer du ihåg att jag hade ett band ett kort tag?” frågar jag honom.

”Visst. Ni spelade ju på Emmaboda”.

”Och det var också det enda vi gjorde. Vi är mest kända för att ha stängt poolområdet på Hotel Amigo för gott”.

”Är ni verkligen kända för det?” undrar brorsan helt korrekt.

”Hur som helst. Slösa inte bort det här. Du kanske inte behöver jobba som flyttgubbe så länge. Vad ska ni heta nu då?”

”Crooked noses” svarar han allvarligt. ”Vi har bestämt oss”.

”Krokiga näsor?”

”Det låter ju bättre på engelska”.

Så talar vi inte mer om den saken. Lillebror ser att jag inte är helt övertygad. Vi upplever en så kallad tyst minut när ingen kommer på något att säga. Det händer oss då och då när en av oss känner att den andra säger något som är riktigt korkat. Fanny kommer tillbaka och slår sig ner i soffan.

”Det kunde ha varit värre” säger hon och tittar på lillebror. ”Jag sprang på Jerker nere i affären. Han hade ett jobb i garderoben på ett hotell nere i city. Det funkade bra ett tag och sen började han sno stålar ur kassan. Dom märkte tydligen ingenting och han hade nog fixat det om han inte hade fått hybris och börjat ragga på barchefens tjej. Då tog dom ut honom på bakgården och gav honom stryk och sen fick han gå”.

”Och han hade inte ens skivkontrakt” fyller jag i.

”Det känns ändå som tolv rätt på tipset” säger brorsan. ”Varken mer eller mindre”.

”Vet ni vad Mia gjorde i förra veckan då?” undrar Fanny och tänder tre cigaretter och delar ut varsin till mig och brorsan. ”Hon ringde in till en radiostation och svarade på några frågor och så vann hon ett par nya bröst”.

”Va?” säger jag.

Där kan man snacka om tretton rätt” säger brorsan.

8 kommentarer:

  1. Ehhh, känner jag dig?
    Har visserligen bara skummat lite i bloggen men det finns lite för många rätt!
    Kan ju vara så enkelt att Sthlm inte är en så stor stad som man tror...men Bistro Boheme var mitt vardagsrum och mina släktrötter kommer från Emmaboda!
    Fast det var länge sedan...

    SvaraRadera
  2. Hej, korta kärnfriska kommentarer och orden finns i din blogg. Du gillar att skriva va? Är chefen din fru eller?

    SvaraRadera
  3. Håll i hatten. Det blåser och yr utanför.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Nu får du en award av mig, om du vill ha en. ;-)

    SvaraRadera
  5. Ok, nu har jag läst allt!
    Intressant blogg!
    Hänger kvar här i krokarna...

    SvaraRadera
  6. Varför får jag en Bret Easton Ellis/Chuck Palahniuk känsla?
    Jag älskar den här hur som helst! :)

    SvaraRadera
  7. ( Nu kommenterade jag fel inlägg, det skulle vara till "Flygplanspappa" )

    SvaraRadera