Morgan ringer mig sent och vill att vi ska träffas när han har slutat. Han är kock och dyker upp i hörnet av Ringvägen och Katarina Bangata. När jag kramar om honom så märker jag att han är stekflottig.
"Kom igen, du måste byta kläder efter passet" säger jag och börjar gå mot Elefantpojken.
"Jag har bytt" svarar han, "men med tiden så sitter flottet överallt. Det spelar ingen roll att jag hänger mina kläder i ett annat rum. Eller att jag skrubbar mig med svinto ett par dagar i veckan. Den där stekbänken är ett jävla helvete."
Vi går in och hälsar på Erik som står bakom baren och häller upp rom & cola till ett gäng hipsters med stickade mössor som har varit på Bon Iver. Jag frågar dem hur koncerten var och en kille som är två meter lång påbörjar en utläggning om hur viktigt det är med trumpet i en blåssektion. Erik räddar oss genom att ställa fram shotglas och hälla upp bäska droppar och eftersom jag måste koncentrera mig på det istället så kan jag inte lyssna vidare på killen med mössan och trumpeten.
"Jag känner mig för gammal för det här" säger jag till Morgan och stirrar på shotglaset som är tomt.
"Kul att du ville ses" svarar han.
Hipstergänget har fått ett bord längre in i lokalen och vi blir ensamma i baren med Erik. Han lutar sig över bardisken.
"På Guldapan så var det där ni" säger han och nickar bort mot mössorna.
Ingen svarar på det. Kanske behöver vi bara smälta insikten att det faktiskt är sant, det Erik säger.
"Fast utan Bon Iver" säger Morgan.
"Tror knappt ni hade mobiltelefon då" säger Erik.
"Men jag betalade i alla fall av min nota till sist" säger Morgan och tittar på Erik för att få medhåll.
Det får han inte.
"Nej Morgan, det gjorde du aldrig. Men det är lugnt. Förr eller senare får du komma hit och jobba av det."
"Du ser", säger Morgan, "framtiden är säkrad. Från en stekbänk till en annan."
Jag nickar och ber om påfyllning i glaset. Från en stekbänk till en annan. Det var alltså det vi flyttade till Stockholm för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar