Fredrik hyrde en etta på Dalslandsgatan med dusch i källaren. Ett riktigt kyffe, ett råtthåll som han aldrig städade. Det var fruktansvärt att vistas där längre stunder; jag var helt övertygad om att kaffekoppen jag drack kaffet ur skulle ge mig skamliga munsjukdomar med Fredrik bara skrattade åt min känslighet. Det låg smutstvätt över hela golvet och alla möbler, inklusive ovanpå pianot. Fredrik hade säkert tjugo olika askfat som stod lite varstans i lägenheten; alla överfulla med aska och fimpar. När han fick slut på cigaretter så letade han igenom högarna med fimpar och alltid brukade han hitta någon som han kunde ta ett par bloss på. Disken stod i travar på diskbänken och på bordet i köket, men även på golvet runt sängen och tv:n stod det porslin som aldrig skulle bli rent igen. Jag kunde inte fatta att någon kunde leva på det viset.
Grejen med Fredrik var att han var snyggast i bandet, utan tvekan. Mörkt hår, olivhy, gröna ögon, inte en gnutta fett på kroppen. Alla tog honom för italienare, men det var inte sant, han hade en fjärdedel sydamerikanskt blod i sig som pumpade runt i venerna och gav honom hans intensiva utseende. Jag var så tacksam för att han spelade med oss, jag visste att det skulle betyda något på sikt. Han hade sin egen fanbase, med eller utan bandet, och jag var säker på att flocken skulle följa honom vad han än tog sig för.
Eftersom han bodde på Dalslandsgatan så var hans stammisställe Pelikan. Det låg närmast, där hängde mycket folk som vi kände, det var promenadavstånd hem när det blev sent, Fredrik lämnade sällan Pelikan ensam. Hela bandet brukade ses på Pelikan och dricka öl till stammispriser och sen gå över till Kristallen och ragga på reklamare och pandor. Allt var så förutsägbart, det handlade inte om att göra något nytt, det handlade bara om att få tiden att gå. På Pelikan träffade jag Caroline; en blond tjugoåring som visade mig sina leopardtrosor i baren och sa att hon älskade mig. Det tyckte jag var fint sagt, eftersom vi bara hade känt varandra i tre kvart. Vi bestämde oss för att gå hem ihop, men på vägen ut gjorde jag misstaget att presentera henne för Fredrik. När de två en halvtimma senare lämnade Pelikan tillsammans så sökte Fredrik upp mig med blicken och tittade ursäktande på mig och ryckte på axlarna; som om han försökte säga du tar väl inte illa upp?
Fredrik och Morgan kom upp till mig på Marmorgatan dagen efter. Fredrik bara skakade på huvudet.
"Jag är ledsen för det där kompis" sa han. "Men om det kan trösta dig så var hon inget vidare."
"Vadå?" sa jag grinigt.
"Hon ställde sig och diskade mitt i natten. Det tog över en timme för henne att göra rent allt."
"Hyggligt" sa Morgan.
"Sen tog hon en taxi hem" fortsatte Fredrik. "Jag fattade ingenting, jag måste ha somnat eller nåt."
Vi satt tysta alla tre.
"Vi går väl på Pelikan ikväll igen?" frågade Fredrik efter ett tag. "Jag behöver någon som tar hand om tvätten. Jag har bokat tvättid tills i morgon bitti. Jag kanske kan hålla nån kvar såpass länge så tvätten blir gjord."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar