som att öppna ett årgångsvin

Jag är tillbaka i Stockholms groove efter en helg på landet tillsammans med min familj. Vi har åkt pulka och dansat vals. Och gjort en grop i snön som en varg kan trilla ner i. Snöflingorna ramlar ner från himlen och är tennisbollsstora. De bildar ett draperi som gör att man bara kan se en meter framför sig. Två fåglar har frusit ihjäl på tomten som mina döttrar begraver i ljuset från en stearinlykta. Senare samma kväll frågar min ena dotter mig om jag också kommer att frysa ihjäl. Som fåglarna. För jag har inga bra skor säger mamma. På tåget hem från landet så lovar jag min treåring att köpa en halsduk till mig själv.

Jag kommer innanför dörren och ska precis ta av mig skorna när min telefon ringer i bröstfickan på rocken. Det är Mia som vill ses när på gathörnet för att ta en söndagsöl i kvarteret. Jag möter upp henne och vi slinker in på Paus och hoppas kunna slippa de värsta kotlettfrisyrerna. Tänker att på söndagar är de någon annanstans.

Mia tar av sig kappan och ser ledsen ut. Hon har jobbat. Sitter på ICA på Rörstrandsgatan för att betala hyran och försöker samtidigt skriva en bok. Men den kommer aldrig och åren går. Hon vet det och jag vet det. Hon sänker axlarna och suckar.

”Jag är trött på att sitta i kassan” säger hon. ”Det är tungt med alla mjölkförpackningar”.

”Hur går det med boken?”

”Prata inte om det”. Hon skakar på huvudet. ”Jag känner mig ensam. Jag vill träffa någon”.

”Okej. Det borde du väl kunna göra?” säger jag uppriktigt. Mia är en fin tjej. Det borde många kunna se.

”Alltså, varje gång det kommer in en attraktiv man eller snygg kille och ställer sig i kassan så försöker jag se glad och intresserad ut. Till och med låtsaskåt. Jag ler och tänker att kanske kan jag tända något hos honom och så kommer han att packa ihop varorna och gå hem och inte kunna sluta tänka på mig och sen gör han sig ett ärende till och då bjuder han ut mig. Men istället lägger han upp nappar och välling på rullbandet och så vet man att det är tack och hej”.

”Mia, jag…”

”Vad är det med er killar? Ingen vill ju ha en affär nu för tiden. Gift eller ej”.

”Skippa gifta män, Mia. Det är inte bra för dig”.

”Och nu i fredags var jag ute på Storstad. Det var jag och Amanda och Ingela. Förfest hemma hos Ingela och sen ner till Storstad. Jag stod i baren och började prata med en kille i min ålder. Snygg. Vältalig. Inte för full. Ställde fler frågor än han fick tillbaka. Alla rätt liksom. Jag tyckte vi kom närmare varandra ju mer vi pratade. Jag kan inte ha inbillat mig, han ställde sig verkligen närmare mig allt eftersom. Så jag la handen på hans arm och drog honom till mig och viskade i hans öra att han kunde få följa med hem om han hade lust”.

”Och?”

”Då håller den jäveln upp sitt vinglas framför mig och knackar med sin vigselring mot glaset. Jag hade inte sett ringen. Det var hans sätt att avfärda mig”.

”Vad tråkigt”.

”Vad tråkigt? Är det allt du har att säga? Jag är ju körd på marknaden, begriper du väl”.

”Du går på fel killar kanske. Skulle inte du träffa en…en…kulturarbetare?”

”Slackers unite!” ropar hon sarkastiskt.

Mia ser ut som att hon tänker ta kappan och resa sig. Det där vill hon inte veta av. Men jag tänker ändå att lika barn leker bäst. Jag står på mig och vi diskuterar det ordentligt. Går igenom hennes olika möjligheter.

”Att du håller på med en roman är underskattat som cockteaser” säger jag.

”Lite yngre killar borde gilla mig” säger Mia. ”De gillar ju lite äldre tjejer, jag vet det. Som att öppna ett årgångsvin”.

”Stan är full av MILF:s” säger jag. ”Och du är en av dem även om du inte har barn”.

”Stan är full av FILK:s också” svarar Mia.

”Vad är det?” undrar jag.

”Fathers I Like to Kill”.