Jag är ett neutrum

Den här vintern är den mörkaste av mörka. Kölden är tydligare än förra året. Det är i alla fall så jag upplever det. Kylan ger mig dålig hållning. Jag försöker kura ihop mig under min egen rock, fast i upprätt läge. Som om det vore möjligt.

Det är lördag morgon och jag är på väg in till kontoret. Måste troligen jobba hela helgen för att komma i kapp. Jag har flugit under radarn så länge nu. Haft en svacka i ett par år. Nu behöver jag skriva ett par rapporter och de måste ligga på chefens skrivbord måndag morgon. Därför stänger jag av telefonen och stålsätter mig för långa timmar i excel.

Jag har tagit höjd för min ensamhet. Jag har med mig en låda vin som jag planerar att suga i mig när jag jobbar. Boxen och jag. Vi två och en rapport.

Tyvärr har jag inte räknat med den kinesiska städaren som befinner sig på kontoret samtidigt som jag. Visst noterar jag det höjda ögonbrynet. Men detta kan inte hindra mig. Den biologiska roséklockan har börjat ticka så det kan inte hjälpas. Jag ställer upp boxen på bordet bredvid mig, lyfter fram ett vackert kristallglas ur innerfickan på min rock och skrider till verket.

Det ska svabbas runt mina fötter. Jag lyfter på skorna. Vi säger inget till varandra. Han får det överstökat. Jag öppnar ett worddokument och skriver Lördag högst upp. Dofterna jag upplever just nu: såpa, vin och mitt eget rakvatten i en ohelig allians. Jag lutar mig tillbaka i stolen och inväntar inspiration.

Utanför rasar vintern. Blev det över huvud taget ljust idag? I så fall missade jag det. Jag frågar städaren. Såg du något ljus idag? Men han skakar bara på huvudet. Jag vet inte om det betyder att han inte heller upplevde ljuset eller om han helt enkelt inte svarar på frågan. Skål för det.

Det plingar till i min inkorg. Ett mejl från Fredrik. Han såg Phoenix igår i Barcelona. Han är kanske deras största fan. ”Men varför finns det förband?” undrar han förtvivlat. Varför finns det förband? Vad är det för fråga? Varför finns det förhud? Det borde han fundera på istället.

Städaren ger sig av. Äntligen ensam med min ensamhet. Jag hatar att dela min ensamhet med någon annan. Då känns det inte som att jag är riktigt ensam. Nu kan jag äntligen sätta fart med rapporten. Men först ännu ett glas.

Lördag.

Hur ska rapporten inledas? Hur ska den avslutas? Och vad ska jag fylla den med där emellan? Detta är stora frågor som inte kan besvaras i brådrasket.

Jag tänker på Henri Leconte, tennisspelaren. Playboy på ATP-touren. Värmde upp kvällen innan viktig match med fyra drinkar och två blondiner. Gick in på centercourten nästa morgon och levererade fantastiska passérslag från baslinjen. Med åren blev han plufsig men behöll alltid sin elegans. Hade en lekfullhet och aggressivitet i sitt spel som ingen annan. Publiken älskade honom.

Så tänker jag mig att jag ska närma mig rapporten idag. Chefen på måndag står på andra sidan nät och är min motståndare. Jag tänker få henne ur balans med mina oväntade grundslag, min stenhårda forehand och ständiga nätattacker. Givetvis laddar jag upp med ännu ett par glas rosé här och nu. New balls, please.  

Det plingar till i inkorgen igen. Fredrik har verkligen för lite att göra i Barcelona. En osammanhängande svada om sangria, tapas och vackra kvinnor. Jag vet att han förskönar sin tillvaro. Det har jag nog läst om; folk gör sig hela tiden lite bättre än vad de egentligen är. Målar sin drömbild. Fredrik är inget undantag. Jag frågar honom på mejl om han kan låna mig femtiotusen. Det ska väl få tyst på honom.

Bokstäverna på skärmen flyter in i varandra. Behöver jag glasögon eller mer vin? Om jag sätter mig på golvet en stund så kanske rummet slutar snurra. Det är ju dessutom nystädat så jag riskerar inte att bli skitig.

Tittar på klockan. Det har faktiskt gått ett par timmar sedan jag kom till kontoret. Det har blivit dags för lunch. Jag har med mig jordnötter. Det är viktigt att tillföra hjärnan näring när man arbetar. Bestämmer mig för att äta jordnötslunch och sedan sätta mig på golvet.

Fredrik svarar att han kan låna mig pengarna. Vilket konto vill jag ha dem på? Perfekt. Då kan jag boka bord på Riche ikväll. Belöna mig själv efter en lång dags arbete. En köttbit kanske. Måste inte bestämma det just nu.

Tyvärr har allt detta gjort mig en smula distraherad. Det blir svårt att koncentrera sig på rapporten när hela Stockholm ligger öppet och väntar. Jag går in i dokumentet och stryker Lördag. Och så skriver jag dit Söndag istället.

Så behöver jag inte göra det imorgon, menar jag.