god jul för helvete

Vi sitter i soffan efter att släkten har gått. Klockan är strax efter elva.

”Det är svårt att ha roligt när tiden går så fort” säger jag till Helen som är skitförbannad för att hon har fått fel julklappar.

”Det heter väl ändå att tiden går fort när man har roligt?”

”Fast jag menar vad jag sa”.

Helen ignorerar mig med all rätt. Av mig fick hon glögglas med handmålade granar på. Av sin son fick hon en atlas som han hittat på ett antikvariat. Kartorna har ritats om sedan den trycktes. Och Helen gillar inte att resa. Visst, vi har misslyckats. Jag erkänner det villigt. Vår familj är dysfunktionell. Men ge mig en enda familj på hela jordklotet som inte är det.

”Är det din ursäkt?” frågar Helen. ”Att alla andra familjer är ett skämt”.

”Göran bär vuxenblöja och hans fru spår i tarotkort” försöker jag. Helen drar inte ens på munnen. ”Och deras hund heter Alkis”.

Helen stryker sig ömt över magen som att hon har ätit för mycket och lider.

”Jag har chokladsås i hela systemet” säger hon äcklat.

”Kom så går vi och lägger oss” säger jag och börjar släcka lampor runt om i lägenheten. Det finns ingen mening med att ta det här längre. Bättre att försöka sova bort det onda. När jag har släckt överallt kommer jag in i sovrummet och börjar klä av mig. Jag ser i ögonvrån hur hon överväger om hon vill ha ytterligare ett hårt paket innan julafton är över. Jag ser också att hon bestämmer sig för att hon inte vill ha det i takt med att mina kläder faller till golvet.

”Helvete vad blek du är” säger hon.

”Det blir en vit jul i år” svarar jag.

Hon släcker den sista lampan i sovrummet. Jag tror hon somnar på tjugo sekunder. Själv ligger jag vaken ett tag men vet inte varför. Förstår bara att jag till nästa jul måste anstränga mig mer i mitt val av julklapp till Helen.

En resa till Kanarieöarna för mig själv över jul och nyår kanske. Så att hon slipper se mig. Kanske kan det vara det finaste jag kan ge henne.