efterfest, någon?

Lillebror har trubbel med värden. Värden vet att lillebror hyr i andra hand men han har inte lyckats bevisa det ännu. Värden vill slänga ut både lillebror och den som har kontraktet och ge bort lägenheten till någon släkting. Det är bara så det fungerar. Inget konstigt alls.

Lillebror sitter och spelar piano på nätterna och tror att ingen hör.

"Du är så dum" säger jag. "Klart grannarna hör dig och klagar".

"Jag måste skaffa ett elpiano med lurar" säger han. "Kan inte du köpa ett till mig. Du har väl direktörslön?"

"Ge dig. Amorteringarna är styva i år. Jag suger på tavelramarna för att överleva".

Samma kväll går lillebror och jag ut på Marie Leveau och radar upp shots på bardisken och möts på mitten och hela natten exploderar i vansinne och vi hamnar i slang med ett gäng indiekids som är skitiga och fula och alldeles alldeles underbara. Det är inte meningen att vi ska göra såna där saker men det bara händer. När stället stänger vrålar gänget på efterfest och jag backar ur men lillebror ställer upp och det rings taxi och pratas om folköl på seven eleven och jag skakar på huvudet och traskar därifrån.

Nästa morgon ringer lillebror mig.

"Det är för tidigt. Ring mig om några timmar" säger jag.

"Helvete. Jag åker ut nu" säger lillebror.

"Vad har hänt?"

"Vi åkte hem till mig och spisade plattor och drack bärs och dansade och sen somnade jag på soffan".

"Låter okej" säger jag yrvaket.

"Men när jag vaknade nu för en stund sen så var stereon och tv:n borta. Dom jävlarna snodde mina grejor".

"Å nej."

"Och jag rusade ut i trappan i kalsongerna för jag tyckte att jag hörde ljud i trappan och tänkte att dom inte hade hunnit så långt, men när jag slet upp dörren så stod värden där och var på väg ut med hunden och den slet sig och hoppade på mig och då var jag ju tvungen att knäa hunden."

"Lugna ner dig brorsan" säger jag.

"Och då rusade värden på mig också och skrek att hunden ville bara leka och då blev det bara helt svart framför ögonen så jag gav honom en dansk skalle".

"Du skallade värden?" säger jag.

"Alltså det var ju emergency".

"Du kommer att få polisen på dig för det där" fortsätter jag och är nu klarvaken och orolig.

"Vi måste till Marie Leveau ikväll igen. Jag ska ha tag i dom" säger lillebror.

"Tvärtom. Du borde gå under jorden. Flytta hem igen. Stockholm är inte bra för dig" säger jag.

"Det är ditt fel! Du skulle ha hängt med hem" säger brorsan.

Genom telefonen hör jag hur det ringer på hans dörr.

"Det där låter inte som nån glad ringklocka" säger jag.

"Vi hörs sen" säger brorsan och lägger på.