Amaronespöket visar sig igen

Margareta tittar lite sorgset på Anders och undrar om den här andra flaskan Amaronevin verkligen var en så bra idé. Okej, när barnen somnar tidigt och lammgrytan är underbar och de har ett härligt samtal som de inte haft på många veckor, vem är då hon att sätta stopp? Anders har jobbat i ett viktigt projekt under hela månaden och kommit hem sent nästan varje kväll. Så visst, lite mer vin smakar. Det är ju fredag och imorgon behöver ingen gå till jobbet. Men nu när Anders har kasat ner från soffan och sitter och gråter i TV-flimret så vet hon ju att det var ett misstag.

”Du vet att jag älskar dig Maggan” säger Anders. ”Jag vill inte vara gift med någon annan än dig”.

”Jag vet” säger hon.

”Och det är ju så långt bakåt i tiden”. Tystnad. ”Men ändå”.

”Kom hit och lägg dig i mitt knä”.

Han gör det. Hon stryker honom över håret.

”Det finns en tre, kanske fyra stycken tjejer som jag helt enkelt borde ha varit med innan jag träffade dig” säger han. ”Mina oknullade knull”.

”Anders, vi har pratat om det här så många gånger förut. Du måste bara gå vidare. Det finns ingen mening med att sörja samlag som borde ha blivit men som aldrig blev” säger Margareta.

”Jag veeeet” sluddrar Anders. ”Men de var värda ett bättre öde! Jag hade varit en bättre människa om de hade hänt”.

Margareta skakar på huvudet. Stryker honom över håret. Tröstar.

”Tror du verkligen att du skulle bli gladare om du låg med dem nu?”

”Nej. The moment is gone. Det var där och då”. Och så faller tunga tårar längs Anders kind. Margareta har pappret redo och torkar torrt. Hur många gånger ska de ha den här konversationen? Den står henne upp i halsen. Hon har nog upptäckt hur han har googlat de där tjejerna. Spåren har funnits kvar i hans dator.

”Vet du Anders”, säger hon efter en stund, ”när jag gifte mig med dig så sålde jag inte min själ. Jag gav bort den”.

Men Anders hör inte. Han har somnat gott i hennes knä efter nattvarden och bikten.