mitt kungarike för en tronföljare

En tråkig sak som jag måste ta upp med er är att jag inte kan befrukta mig själv. Det är nämligen synd och skam att behöva späda ut den fina uppsättning gener som jag har blivit begåvad med.

Jag kan inte längre lämna lägenheten utan peruk. Jag är ett jagat villebråd på Stockholms gator. Kvinnorna, ni vet. De är omöjliga i sitt begär. Men jag tänker inte dela med mig av härligheten. Icke sa Nicke.

Jag går alltid ut och äter min middag ensam. Jag beställer två tallrikar av samma huvudrätt. En till mig och en för Tupac. Någon måste ju hedra honom, tycker ni inte?

En gång i min ungdom frågade jag mig om jag helst ville bli rik eller känd. På den tiden lockade det att bli känd. Men efter Tupac så har jag givetvis tänkt om.

Jag byggde upp mitt företag Secret Santa istället och kan leva gott på det. Vi är mest verksamma på vintern. Secret Santa, eller SS som jag själv helst kallar mitt livsverk, sysslar med import och export. Ungefär så.

En gång låg jag med en kvinna. Det kan ha varit sju år sedan. Jag kände mig skengravid efteråt.

Nu sover jag sked med en uppblåsbar Barbara vintertid för att hålla värmen. Som man i hushållet krävde jag endast ius primae noctis, det vill säga rätten till första natten.

Men hon blev kvar. Och jag tillät det.

Därför har jag av helt naturliga orsaker ingen naturlig arvinge till det jag har byggt upp. Det är där ni kära läsare kommer in i bilden. Detta är ett allmänt upprop till er. Någon av er där ute kanske läser detta och känner att pusselbitarna faller på plats. I så fall, hör av dig!

Vem plockar upp handsken?